Min tid har upptagits avFacebooks Farm Ville den sista tiden.Ett märkligt spel likt det förra Tamaguchi där man skulle mata en fiktiv baby. I Farmville skall så och skörda, ta emot gåvor och ge bort gåvor.. Hjälpa sina grannar. Helt absurt sätt att fördriva tiden som man ändå inte har. Nu har jag " sålt" gården ,eller övergivit den.
New York resan tillsammans med sonen varhelt fantastisk. Han rullade mig i rullstolrunt hela Manhattan, vi såg det mesta. Bodde bra nära Central park och Time square. Jag kan kanske tänkamig att åka tillbaka, men det räcker nästa med att ha varit där och känt atmosfären, och att man känner igen alla vyersom visas på olika filmer.
Lille Elias växer snabbt, de varhär ett par veckor,Det är bara att konsatera att jag är för gammal för ett spädbarn, jag tycker att de blir roligare när det blir respons, och de blir större. Det handlar kanske inte om ålder, jag har alltid tyckt att det varit roligare med äldre barn.
Karin och Philip är mysiga som föräldrar,. det är bara tråkigt att Bosse inte fick uppleva att bli morfar. Däremot är både farfar Thomas och farmor Aranka stolta som en hel hönsgård.
Nu närmar sig ettårs dagen för Bosses död, vilket känns tungt, faktiskt tyngre än tidigare, jag har varit sysselsatt med en massa saker och fyllt tiden med så mycket praktiskt.
Det nya projektet är en vattentoalett till Fridhem (huset där jag bor), jag kan inte ha kvar den mycket ekologiska mulltoan, eftersom den måste tömmas ung varannan månad,ochdet är för tungt för mig. Erik hjälper mig, men det kanjag inte bygga framtiden på.
Annars fungera allt fantastisk, utom trädgårdsarbetet, jag måste finna någon som kan göra det åt mig. Hemtjänsten kommer varje morgon de dagar jag jobbar, jag kan åka färdtjänst dörr till dörr, både till jobb eller om jag vill göra något annat inom Stockholms län.
Just nu håller jag på att läsa in litteratur till min kurs i själavård som nu är inne på sin tredje termin av fem.
Nu ser jag fram mot min andra övervintrin i ensamhet.
söndag 11 oktober 2009
onsdag 29 juli 2009
Det är roligt att vara med i facebook, men det tar ganska mycket tid. Kanske ett sätt att träffa människor lite opretensiöst, ha lite koll precis som när man går på sta´n och öter någotn och säger "hej".
Kan ni tänka!!
Jag har blivit mormor! visst låter det gammalt! Det är en liten kille till Karin och Philip. han var 51 cm lång och vägde 2915 gr när han föddes den 27/7 kl 0930!
Han heter Carl Erik Elias och kommer att kallas Elias!!
Jag hoppas att jag kan åka för att se honom nästa vecka över dagen, det går flyg kl 0910 och hem igen kl 17. Det är roligt att ha sett honom som riktigt lill liten.
På lördagen den 8.e så åker Erik och jag till New York!! spännande och roligt!
Erik och Maria har förlovat sig, så nu blir det kanske dom!
Idag har jag fått städat av hemfrid, vilket alltid är underbart... Jag tänker hela tiden på ad Turid, en vännina, diakon; sa till mig. "Eva du kan köpa tjänster för tusentals kronor istället för att köpa en ägenhet i Uppsala" så är det och jag måste säga att det är livskvalitet att bo på landet. Och det fungerar. Jag har gjort som Tuulikki tipsade om skaffat en boy som klipper gräset och som ser till lite allt möjligt! Bra va?
Annars har jag goda grannar som ser till katter och röjer trädgård -mot betalning givetvis eftersom de livnär sig på detta!
To next time!!
Kan ni tänka!!
Jag har blivit mormor! visst låter det gammalt! Det är en liten kille till Karin och Philip. han var 51 cm lång och vägde 2915 gr när han föddes den 27/7 kl 0930!
Han heter Carl Erik Elias och kommer att kallas Elias!!
Jag hoppas att jag kan åka för att se honom nästa vecka över dagen, det går flyg kl 0910 och hem igen kl 17. Det är roligt att ha sett honom som riktigt lill liten.
På lördagen den 8.e så åker Erik och jag till New York!! spännande och roligt!
Erik och Maria har förlovat sig, så nu blir det kanske dom!
Idag har jag fått städat av hemfrid, vilket alltid är underbart... Jag tänker hela tiden på ad Turid, en vännina, diakon; sa till mig. "Eva du kan köpa tjänster för tusentals kronor istället för att köpa en ägenhet i Uppsala" så är det och jag måste säga att det är livskvalitet att bo på landet. Och det fungerar. Jag har gjort som Tuulikki tipsade om skaffat en boy som klipper gräset och som ser till lite allt möjligt! Bra va?
Annars har jag goda grannar som ser till katter och röjer trädgård -mot betalning givetvis eftersom de livnär sig på detta!
To next time!!
fredag 17 juli 2009
Semester 2009
Semester
Jag har 6 veckor framför mig. Första veckan har redan gått med en resa till Norge och Oslo där Karin och Philip väntar sitt första barn. Beräknad till den 2 augusti. Vi får väl se om det blir tidigare eller hon går över tiden. Spännande att bli mormor, men fy vad det låter gamalt.
Någon gång den kommande veckan skall jag segla en runda med goda vänner. Jag kan ta färdtjänst till Grisslehamn och åka vidare till Värmdö och där ta färdtjänst hem igen. Praktiskt med Stockholms län. I augusti skall sonen och jag besöka New York. det ska bli spännande, jag har aldrig varit där men sonen Erik har varit där ett par tre gånger.
Det blir mycket tid över att skriva på datorn och att reda upp alla papper som har hopat sig.
Annars projekterar jag förbättringar på huset samt inköp av en ny handikappanpassad bil, en Chrysler av värstingmodell,annat än Toyyan som inte drar någon bensin alls.Så det blir väl att köra mindre istället.
Nyhetsbristen gör att reportrar letar skandaler vilketiblandfår patetiska vinklingar tycker jag.
just nu verkar de granska och hoppa på försvaret i både upphandlingar och säkerhetstjänst.
Själv har jag påverkat insändar flödet genom att klagapå grovsops hämtningen, så nu är väl sopgubbarna sura på mig så att jag inte får soporna tömda alls.Se Norrtelje tidning 17/7.
Jag har 6 veckor framför mig. Första veckan har redan gått med en resa till Norge och Oslo där Karin och Philip väntar sitt första barn. Beräknad till den 2 augusti. Vi får väl se om det blir tidigare eller hon går över tiden. Spännande att bli mormor, men fy vad det låter gamalt.
Någon gång den kommande veckan skall jag segla en runda med goda vänner. Jag kan ta färdtjänst till Grisslehamn och åka vidare till Värmdö och där ta färdtjänst hem igen. Praktiskt med Stockholms län. I augusti skall sonen och jag besöka New York. det ska bli spännande, jag har aldrig varit där men sonen Erik har varit där ett par tre gånger.
Det blir mycket tid över att skriva på datorn och att reda upp alla papper som har hopat sig.
Annars projekterar jag förbättringar på huset samt inköp av en ny handikappanpassad bil, en Chrysler av värstingmodell,annat än Toyyan som inte drar någon bensin alls.Så det blir väl att köra mindre istället.
Nyhetsbristen gör att reportrar letar skandaler vilketiblandfår patetiska vinklingar tycker jag.
just nu verkar de granska och hoppa på försvaret i både upphandlingar och säkerhetstjänst.
Själv har jag påverkat insändar flödet genom att klagapå grovsops hämtningen, så nu är väl sopgubbarna sura på mig så att jag inte får soporna tömda alls.Se Norrtelje tidning 17/7.
söndag 5 juli 2009
Länge sedan sist.
Livet ramlar på och det händer inte särskilt mycket. Nu är det semester, efter att ha suttit sista journatten i fredags. Det är en hel del människor som ringer, och det märks att ensamheten är stor i vårt välfärdsland.
Jag var på en jour konferens i Göteborg över pingsthelgen. Intressanta föreläsningar! Förre chefen David Eberhardt på psykakuten S:t Göran kunde tala om för oss att vi är urdåliga på att ta eget ansvar med uttdrag ur hans senaste bok "ingen tar skit".
Boken påminner om Anna Heberlains bok om "det var inte mitt fel". David E har också innan skrivit boken om trygghetsnarkomani som handlar om att vi inte får nog av tryggheten, dessto tryggare samhället blir dessto mer trygghet vill vi ha, och blir aldrig nöjda.
Kollektivt stämmer det ganska bratycker jag. Vi blir lätt uppskrämda och kräver trygghet för allt vilket gör att människor blir mer och mer rädda och vågar till slut ingenting, samtidigt som vi skyddar våra barn så att de tillslut inte vet hur man skall bete sig som vuxen coh vilket ansvar och vad som förväntar sig av en vuxen människa. Kanske det är därför så många känner sig vilsna och inte vet vad det innebär att vara människa med allt gott och ont?? Det är kanske därför som många känner sig ensamma eftersom vi egentligen är rädda för att ta kontakt med någon som kan behöva lite hjälp, eller bara prata. Det kan ju vara en terrorist!?
Intressant att två sådana böcker kommer ut ungefär samtidigt. Börjar vi se vårt trygga samhälle som ett hot istället för ett bra samhälle att leva i.
Vi hör ofta i undersökningar att vi i Norden och då speciellt svenskarna är ett olyckligt folk!! Men när man kommer till t.ex. Afrika eller något annat utvecklingsland så verkar människor lyckligare i sina hjärtan... Något att tänka över....
Livet ramlar på och det händer inte särskilt mycket. Nu är det semester, efter att ha suttit sista journatten i fredags. Det är en hel del människor som ringer, och det märks att ensamheten är stor i vårt välfärdsland.
Jag var på en jour konferens i Göteborg över pingsthelgen. Intressanta föreläsningar! Förre chefen David Eberhardt på psykakuten S:t Göran kunde tala om för oss att vi är urdåliga på att ta eget ansvar med uttdrag ur hans senaste bok "ingen tar skit".
Boken påminner om Anna Heberlains bok om "det var inte mitt fel". David E har också innan skrivit boken om trygghetsnarkomani som handlar om att vi inte får nog av tryggheten, dessto tryggare samhället blir dessto mer trygghet vill vi ha, och blir aldrig nöjda.
Kollektivt stämmer det ganska bratycker jag. Vi blir lätt uppskrämda och kräver trygghet för allt vilket gör att människor blir mer och mer rädda och vågar till slut ingenting, samtidigt som vi skyddar våra barn så att de tillslut inte vet hur man skall bete sig som vuxen coh vilket ansvar och vad som förväntar sig av en vuxen människa. Kanske det är därför så många känner sig vilsna och inte vet vad det innebär att vara människa med allt gott och ont?? Det är kanske därför som många känner sig ensamma eftersom vi egentligen är rädda för att ta kontakt med någon som kan behöva lite hjälp, eller bara prata. Det kan ju vara en terrorist!?
Intressant att två sådana böcker kommer ut ungefär samtidigt. Börjar vi se vårt trygga samhälle som ett hot istället för ett bra samhälle att leva i.
Vi hör ofta i undersökningar att vi i Norden och då speciellt svenskarna är ett olyckligt folk!! Men när man kommer till t.ex. Afrika eller något annat utvecklingsland så verkar människor lyckligare i sina hjärtan... Något att tänka över....
måndag 27 april 2009
Nu har jag varit på kurs en hel vecka. Enskild själavård en kurs som pågår under 5 terminer med träff en vecka per termin och inläsning av litteratur och arbetsuppgifter där emellan.
Vi var på katolska stiftsgåredn Marielund på Ekerö, en underbar plats med alldelses för god mat.
Intensiva dager med början klockan 08 och lektioner och övningar fram till 21! Jag blir faktiskt
inte trött i alla fall inte mer än de andra. I helgen var dt konsert i Giresta med Musikhögskolans elever, en pianist Peter Friis Johansson, helt otroligt bra, och en kille Per Gross med blockflöjt, lite udda men jätteduktig.
Efter konserten var jag på 60 års uppvaktning i Uppsala och på natten hade jag telefonjouren. Full rulle, men intressant och spännande. Våren är bra mycket jobbigare att vara ensam, saknaden efter Bosse blir mer påtaglig, man gör alltid en massa saker tillsammans i trädgården, och nu får jag försöka fixa det själv. Erik var här idag och bytte däck på en av bilarna. Jag får se om bilen efter Bosse kan få överföras till Karin i Norge,men de har så ganska tuffa bestämmelser eftersom bilar är så mycket dyrare i Norge. Vi får se om det kommer att kosta 1.500 kr eller 45 000!!
Nu är det dags att försöka komma i säng i tid, men jag är ganska dålig på att komma till ro, jag hittar alltid på något nytt att göra...
Vi var på katolska stiftsgåredn Marielund på Ekerö, en underbar plats med alldelses för god mat.
Intensiva dager med början klockan 08 och lektioner och övningar fram till 21! Jag blir faktiskt
inte trött i alla fall inte mer än de andra. I helgen var dt konsert i Giresta med Musikhögskolans elever, en pianist Peter Friis Johansson, helt otroligt bra, och en kille Per Gross med blockflöjt, lite udda men jätteduktig.
Efter konserten var jag på 60 års uppvaktning i Uppsala och på natten hade jag telefonjouren. Full rulle, men intressant och spännande. Våren är bra mycket jobbigare att vara ensam, saknaden efter Bosse blir mer påtaglig, man gör alltid en massa saker tillsammans i trädgården, och nu får jag försöka fixa det själv. Erik var här idag och bytte däck på en av bilarna. Jag får se om bilen efter Bosse kan få överföras till Karin i Norge,men de har så ganska tuffa bestämmelser eftersom bilar är så mycket dyrare i Norge. Vi får se om det kommer att kosta 1.500 kr eller 45 000!!
Nu är det dags att försöka komma i säng i tid, men jag är ganska dålig på att komma till ro, jag hittar alltid på något nytt att göra...
onsdag 15 april 2009
Det går nog inte så bra att skriva i påskgult så det blir detta istället,ändå ägglikt. Det blev mycket resande ett tag. Helgen innan påsk åkte jag tillsammans med karins"svärfar"Tomas till Norge, Osla för att hälsa på ungdomarna. En jättetrevlig helg med museum besök på Munk museet. Hade tur att det var visning just när vi kom. Nu la min hand av, det har varit för mycket skrivande idag, dessutom är jag förkyld och dte tar ner allmäntillståndet.. återkommer
tisdag 10 mars 2009
Mitti fastan
Det vore fel att säga att jag fastar, men jag tänker i fastans färg (sic). Att fasta är för e flesta att sluta äta! Men det handlar omatt avstå från något. För det mesta blir det pengar för oss som har. Fasteinsamlingen iår handlar om att ge pengar till att kunna förse människor som inte har rent vatten.
Idag skall jag på det årligen återkommande stiåpendieutdelandet av Anders Walls stipendier. Fasta? Ja och nej. Han skulle ju inte behöva dela med sig av pengar som bolagen får in. Dessutom så går pengarna tilll unga lovande inom musik och affärsvärld, samt inom lantbruk och entreprenörer!! Mycket gott initiativ, dessutom så byggs det upp en kamratsfär som är unik över olika intressegränser. Wallumnierna träffas några gånger per år för kamratskap och stöd till varandra. Bra initiativ. Så man kan göra mycket av fastan!
Idag skall jag på det årligen återkommande stiåpendieutdelandet av Anders Walls stipendier. Fasta? Ja och nej. Han skulle ju inte behöva dela med sig av pengar som bolagen får in. Dessutom så går pengarna tilll unga lovande inom musik och affärsvärld, samt inom lantbruk och entreprenörer!! Mycket gott initiativ, dessutom så byggs det upp en kamratsfär som är unik över olika intressegränser. Wallumnierna träffas några gånger per år för kamratskap och stöd till varandra. Bra initiativ. Så man kan göra mycket av fastan!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)