söndag 11 oktober 2009

Facebook och Farm Ville

Min tid har upptagits avFacebooks Farm Ville den sista tiden.Ett märkligt spel likt det förra Tamaguchi där man skulle mata en fiktiv baby. I Farmville skall så och skörda, ta emot gåvor och ge bort gåvor.. Hjälpa sina grannar. Helt absurt sätt att fördriva tiden som man ändå inte har. Nu har jag " sålt" gården ,eller övergivit den.

New York resan tillsammans med sonen varhelt fantastisk. Han rullade mig i rullstolrunt hela Manhattan, vi såg det mesta. Bodde bra nära Central park och Time square. Jag kan kanske tänkamig att åka tillbaka, men det räcker nästa med att ha varit där och känt atmosfären, och att man känner igen alla vyersom visas på olika filmer.

Lille Elias växer snabbt, de varhär ett par veckor,Det är bara att konsatera att jag är för gammal för ett spädbarn, jag tycker att de blir roligare när det blir respons, och de blir större. Det handlar kanske inte om ålder, jag har alltid tyckt att det varit roligare med äldre barn.

Karin och Philip är mysiga som föräldrar,. det är bara tråkigt att Bosse inte fick uppleva att bli morfar. Däremot är både farfar Thomas och farmor Aranka stolta som en hel hönsgård.

Nu närmar sig ettårs dagen för Bosses död, vilket känns tungt, faktiskt tyngre än tidigare, jag har varit sysselsatt med en massa saker och fyllt tiden med så mycket praktiskt.

Det nya projektet är en vattentoalett till Fridhem (huset där jag bor), jag kan inte ha kvar den mycket ekologiska mulltoan, eftersom den måste tömmas ung varannan månad,ochdet är för tungt för mig. Erik hjälper mig, men det kanjag inte bygga framtiden på.

Annars fungera allt fantastisk, utom trädgårdsarbetet, jag måste finna någon som kan göra det åt mig. Hemtjänsten kommer varje morgon de dagar jag jobbar, jag kan åka färdtjänst dörr till dörr, både till jobb eller om jag vill göra något annat inom Stockholms län.

Just nu håller jag på att läsa in litteratur till min kurs i själavård som nu är inne på sin tredje termin av fem.

Nu ser jag fram mot min andra övervintrin i ensamhet.

Inga kommentarer: