Länge sedan sist.
Livet ramlar på och det händer inte särskilt mycket. Nu är det semester, efter att ha suttit sista journatten i fredags. Det är en hel del människor som ringer, och det märks att ensamheten är stor i vårt välfärdsland.
Jag var på en jour konferens i Göteborg över pingsthelgen. Intressanta föreläsningar! Förre chefen David Eberhardt på psykakuten S:t Göran kunde tala om för oss att vi är urdåliga på att ta eget ansvar med uttdrag ur hans senaste bok "ingen tar skit".
Boken påminner om Anna Heberlains bok om "det var inte mitt fel". David E har också innan skrivit boken om trygghetsnarkomani som handlar om att vi inte får nog av tryggheten, dessto tryggare samhället blir dessto mer trygghet vill vi ha, och blir aldrig nöjda.
Kollektivt stämmer det ganska bratycker jag. Vi blir lätt uppskrämda och kräver trygghet för allt vilket gör att människor blir mer och mer rädda och vågar till slut ingenting, samtidigt som vi skyddar våra barn så att de tillslut inte vet hur man skall bete sig som vuxen coh vilket ansvar och vad som förväntar sig av en vuxen människa. Kanske det är därför så många känner sig vilsna och inte vet vad det innebär att vara människa med allt gott och ont?? Det är kanske därför som många känner sig ensamma eftersom vi egentligen är rädda för att ta kontakt med någon som kan behöva lite hjälp, eller bara prata. Det kan ju vara en terrorist!?
Intressant att två sådana böcker kommer ut ungefär samtidigt. Börjar vi se vårt trygga samhälle som ett hot istället för ett bra samhälle att leva i.
Vi hör ofta i undersökningar att vi i Norden och då speciellt svenskarna är ett olyckligt folk!! Men när man kommer till t.ex. Afrika eller något annat utvecklingsland så verkar människor lyckligare i sina hjärtan... Något att tänka över....