Nu var det mycket mycket länge sedan. Hela mitt liv har blivit helt annorlunda.

När jag var på Teneriffa, på Viantersol för rehabilitering så fick jag budskap om att Bosse, min man, var död. Han hade fått en kraftig hjärninfarkt alltså en blodpropp till hjärnan. Han måste ha dött omedelbart och skönt var väl det, --- för honom. Dödsdagen var den 22 oktober

Jag hade verkligen sett fram mot rehabiliteringsvistelsen, men som sagt,det blev annorlunda. Jag bestämde mig för att stanna tiden ut, eftersom jag ändå inte kunde göra något hemma. Jag har alltid lärt ut att det inte är någon brådska så jag tänkte att "Lev som du lär".

Jag kom inte hem förrän den 2 november, och då hann ungdomarna vara hos farmor som idag över 90 år och har förlorat ett barn. Det är faktiskt så att det spelar ingen roll hur gammal man är när man förlorar ett barn.

Min idé var först att begravningen skulle vara i kapellet på Norra kyrkogården , men efter ett dygns eftertanke så var det självklart att det skulle vara i vår hemkyrka i Närtuna, det har alltid varit Bosses kyrka, fast vi har flyttat så många gånger. Vår fasta punkt har alltid varit Fridhem/Stora Åkerby.

Det har visat sig att det var bra att jag stannade på Vintersol tiden ut

Jag har behövt varenda liten kraft som jag kunnat uppbringa den tid som har varit.

Nu är Bosse i jorden på Norra kyrkogården i Stockholm, där vi har familjegraven. Vi hade begravningen den 28 november i Närtuna kyrka och gravläggningen den 23 december på Norra kyrkogården. Så nu handlar det om att tänka om.

Jag har bestämt mig för att bo kvar på Fridhem, tack och lov hade vi en efterlevande försäkring på banken vilket gör att det har blivit billigare för mig att bo kvar än att flytta till Uppsala. framtiden får utvisa hur det blir.