söndag 23 september 2007

18 efter Trefaldighet

Den artonde söndagen efter trefaldighet och jag har inte kommit till kyrkan. Jag kom in försent till Tv gudstjänsten från Frälsningsarmén men fick höra sången "detta är dagen som Herren gjort" alltid något.

I församlingarna runtomkring här hemma samlas de till kontraktsgudstjänst i Roslags Bro - Lite lång för mig,dessutom har jag inte koll på om det går bra med rullstol där. Så det får vara. Att åka till Uppsala en dag då man slipper att åka blir inte det heller av. Jag kan ju inte hålla mig utan har titta igenom berättelserna för idag. Så här är mina tankar.

Dagen handlar om svårigheten att ta sig till himmelen om man är rik, ni vet den berömda texten " det är svårare för en kamel att ta sig in genom ett nålsöga än för en rik att komma till Guds rike", berättelsen om mannen som blev uppmanad att sälja allt och ge till de fattiga och sedan följa Jesus.

Jag kan tänka att för många verkar det helt befängt, vi måste ju leva av något. För mig handlar det om vart hjärtat befinner sig. När pengarna och girigheten stänger vägarna för att se medmänskligheten, när jakten på att finna mening med livet handlar om att skaffa prylar och ting istället för att se inse att Livet är något mer.

Kanske att för en som är rik på pengar, man kan ju vara rik på annat sätt också, ser till att använda pengarna till att bygga, uppmuntra och se till att pengarna arbetar för det godas syfte. Vi lever i det samhället som är totalt uppbyggt omkring ekonomi, och då slår Jesu ord hårt och radikalt.

Det är meningen, för det kräver eftertanke för oss som har och klarar oss ekonomiskt, att det är inte i ekonomin du finner meningen med Livet.

Jesus ber aldrig mannen som han uppmanade att sälja allt att komma tillbaka, att det skulle räcka att sälja allt, att han då skulle vara garanterad att få en plats i Guds rike.

Nej, vetskapen om att vi aldrig klarar av att nå fram till det Gud vill ha av oss gör att vi ständigt " har dåligt samvete" att vi alltid känner oss otillräckliga.

Det är det som är att vara människa, vi är aldrig fullkomliga, däremot skall vi vara medvetna om att vi är ofullkomliga och behöver ständigt få förlåtelse för det ,och har chansen att göra bättre nästa gång eller nästa dag.

Uppmaningen är BÄTTRE KAN DU! Lyckas du inte är det bara att försöka igen!



1 kommentar:

Anonym sa...

Hej mamma!
Det här va roligt! detta måste jag också börja med! väldigt kul att kunna läsa mer om din vardag och tankar än man hinner få med sig över telefonen.

Saknar dig
Puss