Som jag tidigare sa så läser jag böcker när det inte är någon besökar hos mig i Domkyrkan som behöver själavård. Jag tycker att det skall vara relevanta böcker i den miljö där jag sitter, så det har inte blivit några deckare eller romaner utan böcker som länge har stått i min bokhylla olästa.
Den senaste har Ulrika Nuber skrivit i början av 1990 och den handlar om nutidens egoism med undertiteln "Varför självförverkligande ofta leder till ensamhet". Alltså fortfarande relevant, även om det verkar som att den värsta Yuppie tiden är över, eller också har den vuxit in i samhället så att vi inte tänker på det lika mycket.
Vad som är genomgående resultat av de flesta psykologer och analytiker är att människan i grunden är ond och att hon strävar alltid efter att tillfredsställa sina egna behov. Vad hon än gör, som på ytan kan upplevas som osjälviskt, är ändå i grunden egoistiskt.Resultatet har blivit att samhällets värderingar har detta som grundregel, och det som mot förmodan skulle vara osjälviskt bedöms som en svaghet. Resultatet är att "frihet är att vara ifred för andra"
Psykologen Maslow, han med behovspyramiden, lovsjunger självförverkligade människor genom att säga" dessa människor är inte bara starka, utan också oberoende av andra människors åsikter" Hans inställning gör att han inte skänker en tanke till dem som blir lämnade.
I dagens läge då man kan diagnostiserar genom bokstavskombinationer dessa människo typer som har förmågan att fjärma och stänga av känslor på det sättet kommer diskutionen i ett annat läge tänker jag.(min kommentar)
Enligt författaren har det humanistiska samhället som man trodde automatiskt skulle utvecklas till något positivt, då människor självförverkligar sig, istället för att få andra människor för ögonen blivit kyligare. Det som styr är tjänster och gentjänster och frågan vad får jag för att jag gör det ställs.
Om jag inte får något i gengäld så har du inget att hämta!
Boken avslutas med att det ändå finns ett hopp om att vi inser att det inte håller att leva så att vi stänger känslor och relationer ute. Att vi inser att samhället som byggs upp av konsumtion och jagandet efter oberoende inte i längden kan vara ett samhälle.
Jag tror/vet att när människor blir drabbade så finns det inget att relatera till, eftersom man har avsagt sig alla närmare och djupare relationer och vänskap.
Jag återkommer
EN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar